Det var inte bara motivation inför Säffle

Det var inte bara motivation inför Säffle som gjorde att Lagom LCHF funkade. Det funkar bra även nu efteråt – men, nu när jag har kört Lagom LCHF i drygt 100 dagar så kommer tankarna – tvivlen – hur länge kommer det att funka? Kommer jag att trilla dit igen? Vad händer då?

Idag är en sån dag då jag har tid att tänka – tid att fundera på framtiden – inte bara den ljusa framtiden utan även en mer dyster sådan – om den kanske blir verklighet? Men, vad gör det egentligen? Jag är ju mänsklig jag med – ibland skiter det sig helt enkelt – då lär man sig av misstagen (om det finns några inblandade) och kör vidare på det som funkar. Det som inte funkar försöker ingenjören i mig att laga – experimentera bort – för att livet ska bli ännu bättre.

För livet är bra – mycket bra – just nu.

Sommar – semester – tid att göra sånt jag inte hunnit på länge (som att blogga) – vila – fundera.

Mina första 100 dagar med Lagom LCHF har flutit otroligt bra – jag har varit lite hög på resultatet – viktnedgång – att ha hittat nyckeln – det har bara funkat. En beroende-vän sa något klokt för ett tag sedan (ur mitt minne):

”Det går upp och det går ner – det är jobbigt – men det går över – sen funkar det igen”

Just nu tror jag att jag är i något slags mellanläge – inför mitt föredrag i Säffle hade jag en stor morot – att möta alla bekanta – att berätta om mina uppenbarelser kring Lagom LCHF. Nu är det målet passerat och jag har inte haft några problem att bara fortsätta med Lagom LCHF – de börjar gå på automatik faktiskt. Jag fingrade på en burk jordnötssmör häromdagen utan att plocka hem den. Jag har kontroll fortfarande – och det börjar kännas som om det ska kunna hålla länge – men suget ligger där och lurar. Senast idag passerade jag en skylt med ”Pizza-buffé” på – oj vad det hände saker i mig. Nu var jag inte direkt sugen på att äta pizza – men minnena från förr när jag åt pizza-buffé kom igen – känslan av att äta mycket – ät alldeles för mycket – den belöningen jag då får – den vaknade.

Jag får nog ha den – känslan – kvar resten av livet – hantera den – stå ut med denoch kanske ibland falla dit – att acceptera att jag någon gång kommer att överäta igen – men jag tar en dag i taget – en måltid i taget – för att inte göra det. Jag försöker vara snäll mot mig själv – då blir livet trevligare – livet är resan – livet är målet.

Oj vad djup jag känner mig 🙂 Måste bero på regnandet – men nu verar det ljusna – ska ut och fixa lite sommarsysslor.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *