”Business as usual”

Jag har fortsatt med min fakir även de senaste veckorna. Det har varit mycket resor i jobbet med svårigheten att äta socialt – dvs att äta med andra utan att vara till alltför stort besvär – men det har gått förvånansvärt bra. Det som verkar vara svårast att få tag i Stockholmstrakten där jag varit är animaliskt fett (smör). När jag inte kan få mat jag vill äta så avstår jag – oavsett vem som bjuder – nästan. Om kungen bjuder så äter jag det som bjuds 🙂

Extra kul är att jag nu passar perfekt i mina kostymer igen, och skjortorna, och västen – känslan av att komma i de snygga kläder jag ser i garderoben är riktigt skön!

Konstigt nog (eller inte) så är jag nu inte sugen på något annat än animalier (kött i olika former, smör, ägg och kryddor). Har inte heller fått skörbjugg ännu 🙂 Kan det vara så att min kropp inte behöver så mycket C-vitamin nu när jag inte äter en massa onyttigheter? Hur mycket C-vitamin behöver jag nu egentligen? 

Tidigare har jag skrivit mycket om ”sug” och svårigheten att äta ”Lagom LCHF” – detta funkar nu bara. Jag har till och med ätit hotellfrukostar utan att överäta. Förra helgen var jag i Göteborg och passade på att medvetet äta en rejäl (men inte jätte) frukost för att stå mig länge. Detta har varit det svåra för mig, att äta lite mer än lagom men inte jättemycket – det gick bra förra helgen. 

Inte någon gång under dessa snart 120 dagar har jag överätit – jag har ätit mer än jag behöver ibland – eller tappat kontrollen. Jag har inte haft något sug efter mat utan bara ”vanlig” hunger. Sen, så vill ju även jag fredagsmysa och sådär – men där får det bli några skivor god Parmaskinka.

Om du har problem med ”suget” – prova fakir ett tag och se vad som händer – för mig funkar det alldeles utmärkt!

Nu återstår väl egentligen bara frågan OM jag ska lägga tillbaka grönsaker och mejerier – eller om jag ska fortsätta äta såhär? 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *